littlearcticfox.blogg.se

Hallå där! Jag vill bara börja detta inlägg med att säga att jag är verkligt ledsen för att jag är så hemskt dålig på det här med att vara aktiv med att blogga, det har verkligen passerat gränsen då jag inte ens tycker att det är okej att komma med ursäkter om "för mycket att göra" etc etc. Vilket till viss del är sant, men om jag ska vara helt ärlig beror minst 90% av min oaktivitet på ren lathet och inget annat. Detta är dock inte för att jag inte vill blogga, för det vill jag, utan för att jag inte har kommit i det här med att skriva, om ni förstår hur jag menar?

 

Hursomhelst, till saken! Förra veckan var jag på Lanzarote tillsammans med min syster och hennes familj, vilket var mycket trevligt och jag ser fram emot att dela detta minne med er läsare i ett lite senare inlägg! Men detta inlägg vill jag dock ägna till vår stackars katt som fick tillbringa denna vecka utan klappar och pussar, dock tror jag att hon´trots allt var ganska nöjd med att vara utan de där förskräckliga pussarna. Jag måste säga att det framgår väldigt tydligt att hon saknat oss. I lördags när jag skulle åka till älsklingen (jag var inte borta länge, men det var ändå skönt att få träffa honom igen!) följde hon med mig hela vägen, och satte sig och väntade på bussen med mig, något som aldrig har hänt förr då hon helt enkelt inte ens brukar gå så långt ifrån hemmet. Sedan när jag och Jesper åkte hem till mig och sov här igår (söndags) var vi tvungna att sova med dörren öppen eftersom att Krabban jamade utanför och klöste på dörren. Och idag... Jag satt i soffan och jobbade på att skriva personliga brev för att få in lite arbetsansökningar. Krabban höll mig sällskap genom att ligga på ryggstödet och spinna precis bredvid mitt öra, och när jag kollade på henne hade hon en lite småläskig blick, hon kollade på mig precis som att jag var hennes drömprins eller något i den stilen. 

 

Lilla söta Krabban, stackarn måste ha haft en tråkig vecka!